Allora queste donne cominciaro a parlare tra loro; e sì come talora vedemo cadere l'acqua mischiata di bella neve, così mi parea udire le loro parole uscire mischiate di sospiri. E poi che alquanto ebbero parlato tra loro, mi disse anche questa donna, che m'avea prima parlato, queste parole: "Noi ti preghiamo che tu ne dichi dove sta questa tua beatitudine." Ed io rispondendole dissi cotanto: “In quelle parole che lodano la donna mia." Allora mi rispose questa che mi parlava: "Se tu ne dicessi vero, quelle parole che tu n'hai dette, innotificando la tua condizione, avrestu operate con altro intendimento." Ond' io, pensando a queste parole, quasi vergognoso mi partìo da loro; e venia dicendo fra me medesimo: "Poi che è tanta beatitudine in quelle parole che lodano la mia donna, perchè altro parlare è stato lo mio?" E però propuosi di prendere per matera del mio parlare sempre mai quello che fosse loda di questa gentilissima; e pensando molto a ciò, pareami avere impresa troppo alta matera, quanto a me, sì che non ardia di cominciare; e così dimorai alquanti dì, con disiderio di dire e con paura di cominciare. 19. Avvenne poi che, passando io per un cammino, lungo lo quale sen gìa un rivo chiaro molto, a me giunse tanta volontade di dire, ched io incominciai a pensare lo modo ch'io tenesse, e pensai che parlare di lei non si convenia ched io facesse, sed io non parlassi a donne in seconda persona, e non ad ogni donna, ma solamente a coloro che sono gentili, e che non sono pure femmine. Allora dico che la mia lingua parlò quasi come per sè stessa mossa, e disse: Donne ch'avete intelletto d'amore. Queste parole io riposi ne la mente con grande letizia, pensando di prenderle per mio cominciamento: onde poi, ritornato a la sopradetta cittade, e pensando alquanti dì, cominciai una canzone con questo cominciamento, ordinata nel modo che si vedrà di sotto, ne la sua divisione. La canzone comincia così: med ett nytt och Och enär orsaken nöje, skall jag, så att någonsin vidare tilltala henne, så blev det mig tydligt att jag visserligen måste sjunga, men mera ädelt sångsätt än det gamla 1. till denna förändring torde höras med kortfattadt jag kan, meddela den. ANDRA PERIODEN. HÖGSTÄMDT LÅVPRISANDE. 18. Många personer hade genom mitt utseende kommit under fund med mitt hjärtas hemlighet, och särskildt voro några damer, hvilka hade samlats för nöjet att sällskapa med hvar andra, på det klara med mitt hjärta, emedan hvar och en av dem hade varit närvarande vid månget av mina olyckstillfällen. Nå, ödet ville att jag kom i deras närhet, och en av dessa ädla damer ropade på mig, och hon var mycket älskvärd och intagande i sitt tal. När jag hade kommit fram till dem, och märkte att min allra huldaste icke var ibland dem, blev jag lugn, hälsade och frågade hvad de befallde. De voro många, och somliga bland dem tycktes ha särskildt roligt åt någonting; andra sågo på mig, i avvaktan på hvad jag skulle säja; åter andra samtalade sinsemellan, och en av dessa riktade sin blick på mig, nämnde mig vid namn och sade: »Hvad tjenar det till att du älskar din utvalda, då du inte kan uthärda hennes närvaro? Säj oss det, ty meningen med en sådan kärlek är säkert någonting märkvärdigt?» Sedan hon sagt detta, röjde både hennes och de andras utseende, att de väntade att få höra mitt svar. Jag sade: »Mina damer, målet för min längtan var förr en hälsning av den damen, som I kanske syften på: däri bestod min sällhet, och detta var det, som hela min själ åtrådde. Men sedan det behagade henne att neka mig den, så har Kärleken, min härskare, funnit för godt att låta min sällhet bestå i någon 1 Jfr åvan, s. 43-53, de uteslutna sånger som synas höra till det gamla sångsättet». (Canzone I) 1. Donne ch' avete intelletto d' amore, io vo' con voi de la mia donna dire, chè parla Dio, che di madonna intende: 3. Madonna è disiata in sommo cielo: I det jag ting som icke kan berövas mig.» Då begynnte damerna tala med hvar andra, och liksom vi stundom se rägnet blandas med vackra snöflingor, så tyckte jag mig se, huru deras ord blandades med suckar. Och då de talat så en stund, sade samma dam som nyss hade vändt sig till mig: »Vi bedja dig att du säjer oss, hvari denna din sällhet består. Jag svarade endast: »I sådana sånger som förkunna min donnas beröm.» Då sade hon : >> » Om du säjer sannt, så borde du ha talat annorlunda i de sånger, med hvilka du lät oss förstå ditt tillstånd.» nu tänkte på huru jag sjungit, greps jag av en känsla av blygsel, lämnade sällskapet och sade till mig själv: »Ja, om det ligger en sådan sällhet i att sjunga min donnas låv, hvarför har jag då talat på annat sätt?» Och så beslöt jag att alltid hädanäfter taga till ämne för mitt tal det, som lände min allra huldaste till beröm. Och när jag länge hade tänkt på detta, tyckte jag mig ha tagit för mig ett ämne som var allt för högt för mig, så att jag icke vågade börja. Och så förblev jag flera dagar, tvekande mellan längtan att sjunga och fruktan att börja. 19. Så hände det en vacker dag, att jag gick en väg fram, utmed hvilken en älv med klara böljor hade sitt lopp, då en sådan längtan att sjunga kom över mig, att jag begynnte överväga huru jag skulle anordna min dikt. Och jag insåg, att jag icke gärna kunde tala om henne, så framt jag äj ställde mitt tal i andra personen och till damer; ingalunda till hvilken dam som hälst, utan endast till sådana som äro icke blott kvinnor, utan de ädlaste kvinnor. Och sannerligen började icke min tunga att tala som av sig själv, och sade: I älskliga, som kännt hur kärlek kännes. Jag gömde de orden i mitt hjärta med stor glädje, i avsikt att taga dem till begynnelseord. Och när jag sedan återkommit till staden och gått och tänkt i flera dagar, började jag en canzon med de orden till Dante, Vila Nuova. 8 diverria nobil cosa, o si morria. come esser può sì adorna e sì pura?“ che feron li occhi a qual che allor la guati, e passan sì che 'l cor ciascun retrova. raccomandami a lui come tu dèi. |